Tänk att...
påskafton 22 mars 2008
..den Nilssonska påsktuppen hittade ända till Cusago!
..den Nilssonska påsktuppen hittade ända till Cusago!
GLAD PÅSK!!
fredag 21 mars 2008
En riktigt glad påsk önskar jag er alla glada människor!
Jag hoppas på fortsatt solsken och runt 20 grader i Italien. Det är härligt att ha vår på riktigt.
Lagar och regler...
...är väl bara rekommendationer, i alla fall i Italien!
Toscana - som en film, fast på riktigt
fredag 7 mars 2008
För ett par helger sedan var Fredrik och jag i Toscana. Vi hade planerat att se lite vinfält, vinslott, lite små byar, vackra kullar, sova över i Siena och hinna med att kolla in hur mycket tornet i Pisa egentligen lutar. Faktum var att vi lyckades att kolla in allt av det som står ovan och som det känndes lite till.
Efter att ha sett ett antal filmer och hört ännu mer om ''det romantiska toscana'', så var mina förväntningar rätt högt ställda. Fast på något konstigt sätt så var jag inställd på att bli besviken... Fast det blev jag itne. Trots att den första dagen var rätt grå och att vi reste i februari, så blev jag mycket positivt överraskad! Det var vackert, med böljande kullar, vinfält och landskapet blev blått i horisonten.
Vårt första stopp blev i Greve in chianti, mitt i chianti classico! En liten by med storslagna omgivningar. Det var vackra vinfält, kullar och gamla städer. En riktig lyckoträff blev det när vi av misstag körde uppför en kulle/berg (beroende på höjd antar jag) och hittade den gamla staden, eller rättare sagt den gamla borgen Montefioralle. En helt fantastisk by/stad/borg där bostäderna var inne i murarna. Det kändes som att flyttas bakåt i tiden och som om det skulle komma riddare ridande på hästar bakom nästa hörn.
Efter en härlig lunch på en liten resturang i Greve satte vi på riktigt igån att leta efter den vingården som vi är delägare i, efter att ha fått ett års hyra av en rad med vinstockar från svärmor och övriga familjen i bröllopspresent. Vi lyckades att hitta dit och VILKET ställe! Övernattningen som vi ska utnyttja senare i år kommer att vara en ren njutning. Slottet låg högst upp på en kulle och utikten över kullar och vinfält var bedårande. Sedan gjorde det ju inget att vinet var mycket gott också!
Ett mycket lyckat vingårdsbesök senare, drog vi vidare mot Siena. Det var dock tur att det började att bli mörkt, för annars hade jag stannat efter VARJE sväng för att ''bara ta ett kort till, det är ju så vackert''. Fast solnedgången var inte illa den heller.
Så vid 20-tiden drog vi in i Siena. Jag lyckades så klart att köra fel, och hamnade mitt i de historiska delarena av staden, där man kanske inte alltid får eller ska köra... Fast det är i dessa stunder som den italienska mentaliteten är som bäst. De blir inte förbannade.. De skakar på huvudet, suckar kanske lite lätt, viftar lite med händerna och säger ''stranieri''. Efter lite virrade och lekt lite följa John med en buss lyckades vi komma till vårt förbokade hotell.
F>öljande dag började vi med att ''göra stan'' i Siena. Solen sken och vid 10 på förmiddagen var det 20 grader varmt. Det känndes som en ljuvlig sommardag. Staden var mycket fin. Jag gillade den bättre än Florens, även om det fanns mycket engelskttalande turister även här, men det kändes mera genuint på något sätt. Vi började dagen med att klättra upp i tornet som ligger vid det berömda snäckskalsformade torget. Det var en härlig utsikt och det kändes i benen att man klättrade ganska högt upp. Till oss utländska turister sa personalen inte så mycket, men för italienarna som skulle upp innan oss förklarade de mycket tydligt och klart att; ''nej, det finns ingen hiss''. Italien i ett nötskal.
Sedan strövade vi omkring och tog en himla massa kort (som vanligt). Lyssnade på gubbarna på torget som diskuterade fotboll, tog en alldeles för dyr kaffe, satt i solen och kollade på folk.
Vid lunchtid drog vi vidare ut på landsbyggden och körde i det otroligt vacka landskapet. Likaså här hade jag problem att inte stanna efter varje sväng, bara för att det var så fiiint och jag vill ta ett kort till. Det blev ett antal sådana stopp, men inte massor. Vi åt lunch i Colle Val´di Elsa. Gott och mycket prisvärt. Sedan gick färden vidare mot Pisa.
Fredrik körde in oss i stan, jag läste karta och det hela slutade med att vi hittade en ''gratisparkering'' på en tvärgata till tornet. Sedan var det att promenera i 100 meter och där stod det! Tornet var det som var den riktigt stora överraskningen med resan. Jag hade väl inte tänkt att jag skulle tycka att det var riktigt så häftigt, men det överträffade alla mina förväntninger. Fast vädret och allt folk som njöt av solen gjorde väl sitt till...
Vilken helg!
För ett par helger sedan var Fredrik och jag i Toscana. Vi hade planerat att se lite vinfält, vinslott, lite små byar, vackra kullar, sova över i Siena och hinna med att kolla in hur mycket tornet i Pisa egentligen lutar. Faktum var att vi lyckades att kolla in allt av det som står ovan och som det känndes lite till.
Efter att ha sett ett antal filmer och hört ännu mer om ''det romantiska toscana'', så var mina förväntningar rätt högt ställda. Fast på något konstigt sätt så var jag inställd på att bli besviken... Fast det blev jag itne. Trots att den första dagen var rätt grå och att vi reste i februari, så blev jag mycket positivt överraskad! Det var vackert, med böljande kullar, vinfält och landskapet blev blått i horisonten.
Vårt första stopp blev i Greve in chianti, mitt i chianti classico! En liten by med storslagna omgivningar. Det var vackra vinfält, kullar och gamla städer. En riktig lyckoträff blev det när vi av misstag körde uppför en kulle/berg (beroende på höjd antar jag) och hittade den gamla staden, eller rättare sagt den gamla borgen Montefioralle. En helt fantastisk by/stad/borg där bostäderna var inne i murarna. Det kändes som att flyttas bakåt i tiden och som om det skulle komma riddare ridande på hästar bakom nästa hörn.
Efter en härlig lunch på en liten resturang i Greve satte vi på riktigt igån att leta efter den vingården som vi är delägare i, efter att ha fått ett års hyra av en rad med vinstockar från svärmor och övriga familjen i bröllopspresent. Vi lyckades att hitta dit och VILKET ställe! Övernattningen som vi ska utnyttja senare i år kommer att vara en ren njutning. Slottet låg högst upp på en kulle och utikten över kullar och vinfält var bedårande. Sedan gjorde det ju inget att vinet var mycket gott också!
Ett mycket lyckat vingårdsbesök senare, drog vi vidare mot Siena. Det var dock tur att det började att bli mörkt, för annars hade jag stannat efter VARJE sväng för att ''bara ta ett kort till, det är ju så vackert''. Fast solnedgången var inte illa den heller.
Så vid 20-tiden drog vi in i Siena. Jag lyckades så klart att köra fel, och hamnade mitt i de historiska delarena av staden, där man kanske inte alltid får eller ska köra... Fast det är i dessa stunder som den italienska mentaliteten är som bäst. De blir inte förbannade.. De skakar på huvudet, suckar kanske lite lätt, viftar lite med händerna och säger ''stranieri''. Efter lite virrade och lekt lite följa John med en buss lyckades vi komma till vårt förbokade hotell.
F>öljande dag började vi med att ''göra stan'' i Siena. Solen sken och vid 10 på förmiddagen var det 20 grader varmt. Det känndes som en ljuvlig sommardag. Staden var mycket fin. Jag gillade den bättre än Florens, även om det fanns mycket engelskttalande turister även här, men det kändes mera genuint på något sätt. Vi började dagen med att klättra upp i tornet som ligger vid det berömda snäckskalsformade torget. Det var en härlig utsikt och det kändes i benen att man klättrade ganska högt upp. Till oss utländska turister sa personalen inte så mycket, men för italienarna som skulle upp innan oss förklarade de mycket tydligt och klart att; ''nej, det finns ingen hiss''. Italien i ett nötskal.
Sedan strövade vi omkring och tog en himla massa kort (som vanligt). Lyssnade på gubbarna på torget som diskuterade fotboll, tog en alldeles för dyr kaffe, satt i solen och kollade på folk.
Vid lunchtid drog vi vidare ut på landsbyggden och körde i det otroligt vacka landskapet. Likaså här hade jag problem att inte stanna efter varje sväng, bara för att det var så fiiint och jag vill ta ett kort till. Det blev ett antal sådana stopp, men inte massor. Vi åt lunch i Colle Val´di Elsa. Gott och mycket prisvärt. Sedan gick färden vidare mot Pisa.
Fredrik körde in oss i stan, jag läste karta och det hela slutade med att vi hittade en ''gratisparkering'' på en tvärgata till tornet. Sedan var det att promenera i 100 meter och där stod det! Tornet var det som var den riktigt stora överraskningen med resan. Jag hade väl inte tänkt att jag skulle tycka att det var riktigt så häftigt, men det överträffade alla mina förväntninger. Fast vädret och allt folk som njöt av solen gjorde väl sitt till...
Vilken helg!
